Header

Hej på er!

Precis inkommen efter förmiddagspromenaden som gick till hundrastgården! Helmer älskar att vara där och idag träffade vi en fransk bulldog som hette Harry. Perfekt att låta dem leka och springa så slipper man gå runt i hela stan! Ester sov sig igenom hela äventyret.

För första gången tog jag på henne vantar idag! Termometern visade 8 grader ute vilket gjorde att vantar var ett måste. Hon var dock inte superimponerad utan gnällde rätt rejält innan hon hamnade i vagnen och däckade på en gång, haha. Känns som vi kommer få bråka lite om de där vantarna, men vantar och mössa är ett måste nu fram till typ juni!

Ser ju ändå rätt mysigt ut ju?!

Traskar runt i mina Nike Air Max Thea, perfekta promenadskor tycker jag. Sköna och snygga!

Vi har skötväska från Skiphop i modellen "Chelsea".

Sittdelen är i färgen mörkgrå och vi har "lounge"-chassi.

Tänkte uppdatera er lite mer om vår vagn! Jag har skrivit om den lite tidigare, men nu har vi ju använt den i snart 4 månader och kan ge en mer ärlig recension. Vi har en Emmaljunga Super Viking älskar den! Visst, den är ganska tung och kanske inte den snyggaste vagnen på marknaden. Men den är så smidig, enkel och rejäl. Jag vill kunna köra den i snö (inte fått testa det ännu) och jag tror att i och med att den är så rejäl så kommer det gå bra. Ester stortrivs i vagnen nu när vi bytt till sittdel vilket är skönt då jag äntligen kan få lugna promenader med en pod (idag lyssnade jag på "Egentid ") i öronen.

+ Enkel. Den är lätt att förstå sig på!

+ Rejäl, inget benrangel direkt och kommer nog klara vinterns snöstormar.

+ Bra fjädring som gör att vagnen gungar härligt.

+ Stor varukorg. Ryms tre matkassar om man packar bra.

+ Hon kommer kunna ha den länge!

+ Kan bli en syskonvagn i framtiden med en adapter.

- Stor, även ihopfällbar. Kräver en stor baklucka!

- Sittdel går ej att ha i fullt liggläge (dock inte viktigt för oss då hon sover bättre i denna)

Är typ det jag kommer på nu... Men överlag nöjd! Hade valt Emmaljunga igen om jag fick möjlighet att "göra om" valet. Älskar att det är svenskt!

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Klänningen är ju klar och nu återstår skor! Jag har länge tänkt mig riktigt höga fräsiga klackar (tänk er Carrie Brashaws kornblå ) men mamman i mig har tagit över och jag föredrar komfort. Ja, det kanske är lite tråkig tanke men jag kan inte föreställa mig något värre än att ha obekväma skor på min bröllopsdag (kände den smärtan på studenten och det gör jag helst inte om...

De mattade blå hade passat bra till temat, men den skatan jag är som älskar bling bling, drar sig ändå till de till höger. Men vet att mina fötter hade hatat dem, haha!

Bildkällor: Pinterest

Men jag tror att jag hittat en favorit, en guldig sko, från Maguba . Skon heter Rio och jag tycker den är så cool! Hade passat min klänning väldigt bra också. Det är en klassisk träsko som ämnar sig perfekt att traska på gräsmattor och för att dansa till fötterna blöder. En mardröm jag haft sen begynnelsen av denna bröllopsplanering är att jag ska snubbla när jag traskar ner för altaret... Drömt den mardrömmen flera nätter. Dessa träskor får mig att tro att det inte skulle hända.Tänker jag fel?

Dock borde jag mer fokusera på att få klart våra inbjudningar och inte fokusera på skor, haha. Men det är liksom nästa steg att tänka på gällande min look. Kanske annat jag måste fokusera på först!

Likes

Comments

Som tidigare nämnt köpte vi en sjal för att jag trodde hon skulle trivas bättre i den, och den var verkligen så fin och mysig att bära i. Men, hon trivdes i den en dag, sen dess hatar hon den. Numera blir hon bara nöjd i bärselet. Som om bebisar inte skulle få pengarna att rulla ändå?! Haha... Nu står jag i valet och kvalet mellan att sälja sjalen (den är helt ny) eller ha kvar den till framtida barn. Tror den funkar perfekt för nyfödda. Men Ester är lite för stor, hon vill ha armarna fria... Önskar man köpa den kan man slänga iväg ett mail till mig! Min mail hittar man i profilen.

Nej, mitt barn har inte puckelrygg men fodret har knöglat till sig i fickan, haha...

Som sagt, bärselen är den som funkar bäst just nu. Vi har en Ergobaby Adapt och jag älskar den! Så mjuk och skön att bära, och dessutom väldigt snygg. Vi har den i en babyblå färg och tycker den är så mycket finare än många andra selar.

Bärselen har varit en livräddare de senaste dagarna! Hon får verkligen stunder då hon blir superarg och inget hjälper Hon har dessutom börjat rata bröstet. Jag måste ringa BVC imorgon tror jag... Jag får lite panik då hon inte tar nappflaska heller! Vad gör man då? Hon äter ibland, men ytterst korta stunder och sällan. En mammas oro, tar aldrig slut...

Har ni några tips på hur man ska lösa den här situationen med att rata bröstet så hit me! Jag välkomnar alla tips jag kan få.

Likes

Comments

Contains affiliate links

Precis tryckt i mig en portion av linssalladen med halloumi och Jonas smet precis iväg till bandyn! Vi ska spendera kvällen framför Idol, smaskandes på chokladen. En mysig tisdagskväll!

Senaste dagarna har tankarna inte dragit sig hit, men efter en liten tur på Gränby med syster känner jag mig lite mer inspirerad. Är det bara jag som tycker det är intressant hur det höst exploderar med vinrött i butikerna och det är den färgen man allra helst har på sig?! Så fort det blir september så är det dit mina ögon dras. Men det är så fint, och speciellt att matcha till en svart skinnjacka.

Denna modell på klänning är något jag gärna vill ha på mig denna höst. Så fin barbent en varm höstdag, eller med ett par strumpbyxor när det blir kallare! Kan inte bli för mycket volanger, enligt mig. Har lyckats fylla både min och Esters garderob med det! // besatt av volanger

1. Klänning, Vila. 2. Solglasögon, Celine . 3. Väska, Gina Tricot .

4. Skinnjacka, Moss . 5. Skor, Ellos . 6. Armband, Guldfynd by Bianca .

  • Filed under: Ytligt

Likes

Comments

Hoppas ni förstår att uppdateringen får bli lite sisådär en liten stund. Alla i familjen är lediga denna vecka så vinken umgås, minnas och få ta hand om varandra. Det känns viktigt just nu och det är svårt att återgå till att uppdatera som vanligt. Man känner sig lite tom.
Igår hade Ester en marodördag, dvs. hon var missnöjd i princip hela dagen och sov inte mer än en timme på hela dagen. Var hon inte allmänt gnällig så skrek hon rakt ut. Kanske hon märker att jag inte är som vanligt? Att jag är ledsen? Kan vara så... därför hände inget roligare än att jag lagade en toppenlunch bestående av en sallad med bas på röda linser och stekt halloumi! Till det tzatziki. Behövdes något rejält att stå sig på igår, hade nog kollapsat vid tvåtiden annars...

Röda linser, bladspenat, morötter, gurka, tomat, rejält med persilja och halloumi. Tzatziki på turkisk yoghurt, vitlök och gurka!

Ester älskar sin Babysitter från BabyBjörn! Vi har fått den av Sofia.

Idag blev det en tur på Gränby. Behövde köpa strumpor till Ester och Amanda skulle haffa jeans (hon hittade dock inga, haha) Vi åt lunch och umgicks. Så tråkigt att hon bor i Örebro, så glad när hon är hemma även om jag önskar att det var under andra primisser...
Köpte en chokladkaka, ny favorit! Lindt mjölkchoklad fylld med smak av créme brulée. Fun fact, créme brulée är min favoriträtt! Tar alltid det om det finns på menyn och en sån där brännare bör inte finnas i min ägo då jag skulle gjort det varje dag. Undersökte faktiskt möjligheten att ha det som efterrätt på bröllopet. Det är dock ganska krångligt och skulle kosta några tusenlappar för mycket. Nog att jag gillar créme brulée, men inte så mkt. Testa den chokladen i alla fall! Supergod.

Likes

Comments

Att vakna imorse och veta att jag vaknar till en dag då morfar inte längre fanns var tufft. Vaknade av någon konstig anledning vid halv fem, och insåg att nu har morfar inte funnits i ett dygn. Längsta dygnet hittills. Men Jonas gav mig en sovmorgon och det tror jag behövdes.

Idag tog jag en promenad till mamma och åt lunch med henne och lillasyster. Det var skönt att bara få vara tillsammans och prata om morfar. Ester som var i sitt essä höll hov och lyckades få oss att skratta till och med!

Grävde lite i fotoalbum hemma hos mamma (hon har tagit mycket bilder från vår uppväxt) och hittade många bilder på mig och morfar. Den ovan är en favorit! Morfar var en riktig lekmorfar som alltid ställde upp. Tror denna bild är från någon jul! Men minns inte riktigt.

Det är precis som någon sa, ju mer kärlek desto större sorg. Det är ju så. Vi var så nära vår morfar, och då blir tomrummet efter honom så stort. Bävar inför kommande vecka och att försöka få livet att gå vidare trots sorgen. Den kommer säkert aldrig försvinna, men vi får lära oss att leva med den.

Ikväll tröstar vi oss med halloumiburgare. Som godast hemma, men Max variant är inte dum den heller. Vi gör våra med kycklingfärs och riven halloumi! Tröstmat när det är som bäst.

Likes

Comments

Imorse fick min älskade morfar somna in efter 2,5 års kamp mot cancer. Han fick flytta till den Gud och den himmel han predikat om i alla år. Smärtan är oändlig och jag har aldrig gråtit så mycket som jag gjort det senaste dygnet. Tårarna borde ju någon gång ta slut.

För mig var han aldrig en vanlig morfar, vår relation var aldrig så. Med en pappa på avstånd, ofta långt bort, tog morfar den rollen. Han fanns alltid där. Han stöttade min mamma med allt hon behövde hjälp med, oavsett tid på dygnet. Han har hämtat mig när jag gjort mig illa i skolan, plåstrat om och bäddat ner mig. Han var där på nolltid. Jag minns speciellt ett tillfälle, när jag blivit dumpad och hade ingenstans att bo så satt jag vid mormor och morfars köksbord och grät. Han hade kunnat säga så mycket då, men valde att hålla mig i sin famn. Några dagar sen hjälpte han mig att köpa en egen lägenhet. "Den är din om du vill ha den, Julia. Jag fixar det. Du ska ha ett hem."

Vi har inte alltid tyckt lika om saker och ting, men ändå har han stöttat mig i mina val och mina drömmar. Han var bestämd men alltid rättvis. Han satte alla framför sig själv, speciellt sin familj. Det fanns ingenting han inte skulle göra för de han älskar. Han påminde ofta hur stolt han var över mig, hur duktig han tyckte jag var. Finns ingen som kan berätta en rolig historia, och få så många att skratta utan att ens ha avslutat den andra meningen i storyn. Ni som hört den med grannens kanin, ni vet.

De senaste veckorna har varit en enda stor dimma. Vi har kastats mellan hopp och förtvivlan. Men i torsdags efter babysången, gick jag dit och morfar låg i sängen med mormor bredvid. Jag satte Ester bredvid honom i sängen och han tog hennes lilla knubbiga hand i hans stora, varma hand och sa "Hej lilla vän". Hon drog på smilbanden som bara hon kan. Efter det kom han aldrig mer tillbaka.

Vi samlades på hospice igår, hela familjen. Lät tårarna rinna, prata minnen, bad för honom, spelade musik. Det var som att vi visste att tiden var på väg att ta slut, men visste inte hur lång tid det skulle ta. Men på ett sätt var den redan slut, den som låg i sängen var inte morfar. Det var ett skal av morfar, han fanns inte där längre. Imorse halv fem fick han somna in. Han tog sitt sista andetag när han höll min mamma i handen. Smärtan fick ta slut, och han fick vandra vidare utan oss.

Jag borde vara glad för hans skull att han inte behöver lida mer. Men det är så svårt. På utsidan försöker jag hålla ihop, vara en bra mamma, leka med mitt barn, men inuti blöder jag. Jag skriker på insidan. Saknaden är så fruktansvärt stor. Ibland rinner bägaren över, och jag låter tårarna få rinna. Under dagen återkommer tanken att jag aldrig mer kommer få känna hans skägg rispa mig på kinden när han kramar mig, och det får mig att totalt bryta ihop. Jag kommer på mig själv med att vilja ringa honom, för att höra "Men Julia-flickan! Vad kul att du ringer!", han blev alltid så glad.

Denna enorma tomhet. Går den någonsin över? Och mitt i all denna sorg vill jag inget hellre än att åka hem till hans och mormors lägenhet, krypa upp bredvid honom i soffan och somna i hans knä framför nyheterna. Som när man var liten.

Morfar, jag vill tro att du hör mig. Att du är här med mig. Någon skrev att din hand alltid kommer vila på min axel, det vill jag. Tack för allt du gjort för mig, för att du alltid berättat hur stolt du är över mig och för att du lät mig vara jag. Du vet att du var mer än en morfar.

En dag ska jag berätta för Ester om dig. Jag ska visa bilder på dig och berätta om allt du lärt mig.

Du är nu fri från smärtan och har vandrat lite före oss. Ser framför mig dig gåendes på en stig, lyssnandes på din favoritmusik, ätandes Toblerone. Du gick alltid lite före oss på promenader, och så även nu. Jag älskar dig, morfar. Vi ses snart igen. Spara en bit Toblerone till mig.

Göran Tillenius
1944-2017
I den hårda tidens brus finns de skrik som ingen hör. Allt försvinner i ett sus som när vinden sakta dör. Alla tårarna har torkat, till kristaller på min kind. Jag har ropat allt jag orkat, allt jag orkat efter dig. hör du mig? Kan vi nå varandra?

"I den stora sorgens famn", T. Gärdestad.

Likes

Comments

Godmorgon!

Efter en jobbig gårdag, med så mycket tårar värmde det i hjärtat när vi kom hem och Ester skrattade när Helmer skulle hälsa på oss. Hon gör verkligen dessa dagar randiga, som mamma sa. Även fast det är mycket sorg, så är hon verkligen en stor glädje mitt i allt det mörka. Att få höra henne skratta när Helmer pussar henne i hela ansiktet, eller när hon ligger i badbaljan och plaskar för livet gör att dagarna går ändå. Vilken gåva att vår familj fick henne!

Dagen står än så länge tom, och kanske bra är det! Att få tänka lite, titta på bilder, hoppas på mirakel och vila. Dagen får spenderas i soffan framför When Calls the Heart, med Lindts choklad med mandelmassa. En favorit hos mig! Det är okej att smaska på den när frukosten intogs tio i sex! Älskade unge som inte ville sova.

Ester, du är en glädje för så många!

Likes

Comments

Idag blir det inte mycket mer uppdatering än såhär här inne. Efter babysången besökte jag morfar och efter det är ingenting sig likt. Jag har inte skrivit så mycket om honom här och hans sjukdom. Mest för att skriver man ner det på svart och vitt så finns det på riktigt. Är det bara i mina tankar kan jag låtsas som att denna sjukdom inte ens finns. Men nu gör den det, mer tydligt än någonsin. Kvar i sängen ligger någon som liknar morfar.
Från början pratade vi om han skulle få fler månader (detta var 2,5 år sen), nu är det en timme i taget. Han kämpar så men han är så trött, bara sover. Men det kändes bra att idag få sitta bredvid honom, få gråta och hålla hans hand medan Ester lekte bredvid. Det känns som tiden håller på att ta slut, som den springer i kapp oss och vi är inte redo. Inte alls.
Det är jobbigt nu och därför kommer jag inte skriva mer idag. Jag ska borra in min näsa i Esters nacke och tänka på när morfar sprang med mig på axlarna och lekte häst i vår sommarstuga. Ett så fint minne. Och så ska jag hoppas på ett mirakel, att allt bara är en mardröm.
Ta hand om era nära och kära ❤️

Likes

Comments

Godmorgon!
En mindre skrikig natt än förra vilket var tacksamt. Istället får en utvilad mamma vakna idag vilket kändes så bra! Gjorde avokadomackor till frukost vilket blivit min nya favorit. Idag mosade jag en avokado och blandade det med örtsalt och chiliflakes. Så gott!
Ester har börjat äta kortare stunder. Hon ammar i kanske tre minuter innan hon släpper och skriker rakt ut. När jag försöker ge henne mer mat vägrar hon och skriker rakt ut. Men då hon inte blir mätt är hon överlag ganska grinig. Mjölk finns det i brösten så det kan inte vara problemet. Har ni några tips? Ni är ju ganska många som tittar in här varje dag så kanske någon av er varit med om samma sak? Värt att tillägga är att det inte är varje matstund det är så, men ganska ofta.

Morgonens frukost!

Idag ska vi åka ut till Storvreta till min farmor och farfar och spendera dagen där! Perfekt med tanke på att Jonas behöver sova och det är inte helt lätt att be en bebis vara tystare. Så vi spenderar dagen där istället!
Hoppas ni får en mysig onsdag! ♥

Likes

Comments